Rhinolophus bocharicus

	Rhinolophus bocharicus; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Däggdjur; Mammalia
Infraklass	Högre däggdjur; Eutheria
Ordning	Fladdermöss; Chiroptera
Familj	Hästskonäsor; Rhinolophidae
Släkte	Rhinolophus
Art	Rhinolophus bocharicus
Vetenskapligt namn
	§ Rhinolophus bocharicus
Auktor
Utbredning
	Utbredningsområde
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Rhinolophus bocharicus är en fladdermusart som ingår i släktet Rhinolophus och familjen hästskonäsor.^[3] IUCN listar den under livskraftig ("LC"), och populationen är stabil.^[1] Catalogue of Life anger inga underarter.^[3]

Beskrivning

Som alla hästskonäsor har arten flera hudflikar kring näsan. Flikarna brukas för att rikta de överljudstoner som används för ekolokalisation. Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering produceras nämligen tonerna hos hästskonäsorna genom näsan, och inte som annars via munnen.^[4]

Rhinolophus bocharicus är en stor fladdermus, med en underarmslängd mellan 4,9 och 5,3 cm.^[2] Pälsfärgen är ljus, nästan vit;^[5] ryggsidan kan vara mörkare, och vingarna är mörkt brunaktiga^[6].

Utbredning

Utbredningsområdet utgörs av Centralasien, främst i Västturkestan^[2] (Turkmenistan, norra Afghanistan, Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, och Uzbekistan) men också Iran. Den är regionalt utdöd i Pakistan.^[1]

Ekologi

Arten förekommer i ökanliknande bergmiljöer på låga höjder.^[1] Arten är nattaktiv, och tillbringar dagen i stora kolonier i övergivna gruvgångar och grottor, gärna i lössjord.^[5] Födan består framför allt av fjärilar, men också andra insekter som skalbaggar.^[1]

Fladdermusen övervintrar i djupa grottor.^[1] Det förekommer också att individerna flyttar söderut under vintern.^[5]

Fortplantning

Honorna får ungar från juni till början av juli. Under fortplantning och digivning lever honorna i separata kolonier. Efter det ungarna blivit självständiga flyttar hanarna tillsammans med honorna. Parningen sker då eller under vintern.^[1]

Källor

^ [a b c d e f g h] Benda, P., Aulagnier, S., Hutson, A.M. & Tsytsulina, K. 2008 Rhinolophus bocharicus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 26 augusti 2016.
^ [a b c] Petr Benda, Vladimír Hanák & Jaroslav Červený (2011). ”Bats (Mammalia: Chiroptera) of the Eastern Mediterranean and Middle East. Part 9. Bats from Transcaucasia and West Turkestan in collection of the National Museum, Prague” (på engelska) (PDF (5,73 MB)). Acta Societatis Zoologicae Bohemicae (Tjeckiska zoologiska sällskapet [Česká zoologická společnost]) (75): sid. 164–165 [6–7]. ISSN 1211-376X. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304112944/http://www.nm.cz/admin/files/PM/download/zivotopisy-publikace/benda2011aszb.pdf. Läst 28 augusti 2016.
^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Flann C., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/rhinolophus+bocharicus/match/1. Läst 15 augusti 2016.
^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 223. ISBN 91-1-864142-3
^ [a b c] ”Бухарским подковонос [Buchara-hästskonäsa — Rhinolophus bocharicus Kastschenko et Akimov”] (på ryska). Энциклопедия млекопитающих [Encyklopedi över däggdjur]. Fauna.su. http://fauna.su/buharskim-podkovonos.html. Läst 28 augusti 2016.
^ ”Rhinolophus bocharicus {species}” (på engelska). Barcode of Life Data Systems. 2014. http://www.boldsystems.org/index.php/Taxbrowser_Taxonpage?taxid=477640. Läst 28 augusti 2016.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Rhinolophus bocharicus.
Bilder & media
Wikispecies har information om Rhinolophus bocharicus.
Artförteckning

[iucn-1] [a b c d e f g h] Benda, P., Aulagnier, S., Hutson, A.M. & Tsytsulina, K. 2008 Rhinolophus bocharicus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 26 augusti 2016.

[ASZ-2] [a b c] Petr Benda, Vladimír Hanák & Jaroslav Červený (2011). ”Bats (Mammalia: Chiroptera) of the Eastern Mediterranean and Middle East. Part 9. Bats from Transcaucasia and West Turkestan in collection of the National Museum, Prague” (på engelska) (PDF (5,73 MB)). Acta Societatis Zoologicae Bohemicae (Tjeckiska zoologiska sällskapet [Česká zoologická společnost]) (75): sid. 164–165 [6–7]. ISSN 1211-376X. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304112944/http://www.nm.cz/admin/files/PM/download/zivotopisy-publikace/benda2011aszb.pdf. Läst 28 augusti 2016.

[COL-3] [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Flann C., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/rhinolophus+bocharicus/match/1. Läst 15 augusti 2016.

[CLDGK-4] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 223. ISBN 91-1-864142-3

[FSU-5] [a b c] ”Бухарским подковонос [Buchara-hästskonäsa — Rhinolophus bocharicus Kastschenko et Akimov”] (på ryska). Энциклопедия млекопитающих [Encyklopedi över däggdjur]. Fauna.su. http://fauna.su/buharskim-podkovonos.html. Läst 28 augusti 2016.

[BOL-6] ”Rhinolophus bocharicus {species}” (på engelska). Barcode of Life Data Systems. 2014. http://www.boldsystems.org/index.php/Taxbrowser_Taxonpage?taxid=477640. Läst 28 augusti 2016.

[1]

[3]

[4]

[2]

[5]

[6]